Du behöver inte vara säker på att någon inte har det bra, det räcker med att du är orolig. Det är sedan socialtjänstens uppgift att bedöma dina uppgifter och fatta beslut om det behövs en utredning eller inte.

Du kan alltid välja att vara anonym, men det är lättare för socialtjänsten att ta kontakt med familjen om de kan berätta vem som gjort en anmälan. Om du är tveksam till att göra en anmälan kan du alltid ringa och rådgöra med socialtjänsten, utan att namnge familjen.

Personal som arbetar med barn och unga är skyldig att anmäla. Om du har kontakt med barn och unga i ditt yrke och är orolig för att någon på något sätt far illa, är du skyldig att anmäla det. Det kallas för anmälningsplikt.

När en anmälan kommer in gör individ- och familjeomsorgen en förhandsbedömning för att besluta om en utredning ska inledas eller ej.

Hur går en utredning till?

Syftet med en utredning är att ta fram ett så korrekt och fullständigt beslutsunderlag som möjligt. Därför behöver socialsekreteraren få tillgång till information och fakta som rör barnet/tonåringen och familjen. Informationen hämtas i första hand från de berörda och från olika personer som finns kring familjen. Ibland behöver socialsekreteraren stöd i sin utredning från andra myndigheter och experter, till exempel Barn- och ungdomspsykiatrin.

Alla samlade uppgifter som har betydelse för bedömning och beslut dokumenteras. Lagen säger att den enskilde bör hållas underrättad om all dokumentation som förs om honom/henne.

Alla personer som du kommer i kontakt med inom Individ- och Familjeomsorgen har tystnadsplikt. Allt det som skrivs om dig är sekretessbelagt och förvaras skyddat för obehöriga.